Sann godhet är inte sentimentalitet. Den kan vara tuff. Den är inte verklighets- främmande. Den är konkret, handfast och viljestark.

Sann godhet avskyr det onda. Den känner vrede och den brinner av nit att se det onda försvinna.

Inte ens som kriminell var Modesty särskilt ond. Hon skadade aldrig de små och svaga, och hon respekterades även av polisen, som tacksamt noterade att hon var mer effektiv än de i att slå ut de riktigt onda skurkarna. De som sysslade med droger och människohandel. Det fanns inga antydningar om maktlystnad eller vilja att besegra alla konkurrenter bara för att bli herre på täppan. Inte heller drevs hon av girighet, utan hon kunde dra sig tillbaka när hon tryggat sin egen och sina anställdas framtid. En girig människa kan aldrig få nog.

(Eller som Securitas VD sa när han fick frågan om varför han inte nöjde sig med xxx miljoner kronor  i lön, utan ville ha yyy miljoner. “yyy är mer än xxx.” Det är girighet! Att vilja ha mer - av ingen annan anledning än att det är mer!)

Modesty vågar aldrig kalla sig god, för hon är alltför tuff, alltför realistisk, alltför märkt av den strid hon så ofta tvingas in i. Vid mötet med de “goda” tänker hon ofta “de skulle bara veta vem jag egentligen är.”

Men det finns hos äkta godhet, sådan som Jesus och Modesty visar, några viktiga kännetecken som ofta glöms bort.

Mer välkända drag hos godheten, som också framträder hos Modesty är förmågan att se bakom ett sjabbig yttre - att se till “hjärtat”.

Men det viktigaste kännetecknet på godhet är att den uppoffrar sig för andra. Och det gör verkligen Modesty. Hon riskerar allt och utstår allt för att rädda dem hon håller av - tala om att vara lik Jesus!

Denna kvinna har Willie en speciell relation till...

Modestys godhet