Det anmärkningsvärda med Modesty och Willie är inte främst att de är ett sammansvetsat team, utan att kvinnan är ledaren. Willie har den tekniska begåvningen, i närstrid är de jämspelta (men Willie vinner alltid med stavar), och så kan han kasta vad som helst med obeskrivlig precision.

Även om Modesty aldrig härskar över Willie, utan vill hans bästa och ger honom full frihet, så är hon hans prinsessa. Willie dyrkar henne och han gör allt för henne. Av två skäl: Av tacksamhet och för att det fungerar!

Han gör det i glädje och han mår bäst av det själv. Det finns bara en slags uppmaningar Willie protesterar mot - även om han fogar sig till slut - nämligen de uppdrag som innebär att Modesty får den största svårigheten eller möter direkt livsfara.

Att sätta Modesty före alla andra och även sig själv är en förmån för Willie, inte ett lidande, inte ett tvång. Inget han gör med en matematik “om jag utstår detta så kanske jag får en belöning efteråt.”

När vi kristna talar om att Jesus är vår kung och herre, då handlar det om att ge honom samma position i livet som Willie har givit sin prinsessa. Och också det med en känsla av tacksamhet.

Det finns en avart av kristen tro som är omåttligt religiös, men dödligt oinspirerande. Det är när man ser Guds rätt att härska över ens liv och de bud han vill att man skall följa, men inte ser det som en förmån, utan som en plikt. Det leder till att man börja mäta sina insatser, jämföra sig med andra och antingen bli högfärdig, “förmer”, eller förtvivlad och missmodig. Sådana människor kan lätt låta så här

Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, ---, då slaktar du gödkalven. (Lukas 15, sagt av den “förlorade sonens” storebror)

I samtal framför allt med ungdomar på senare år har jag märkt att man ifrågasätter kristen tro allt oftare just för att det innebär att Gud skall bestämma över ens liv. Man tänker alltså inte på sanningsfrågan, utan det blir en smakfråga. Skall Gud få inkräkta på min frihet? (Vem tror Gud att han är som vill bestämma?) Och så kan man säga rent ut: “Gud är fascist!” Inte för att han står för en fascistisk ideologi, utan för att han har vill något med oss över huvud taget.

På dessa invändningar svarar vi precis som Willie: Det är ett bra system! Gud gör ett mycket bättre jobb som Gud i mitt liv, än vad jag själv kan göra. Att låta Gud vara Gud är att vara i harmoni med hur jag är ämnad att vara. Vi lyder ingen godtycklig tyrann, vi lyder en kärleksfull Far, en Herre som smakat döden för vår skull, en Livets Ande som ingjuter glädje, frid och vitalitet i oss.

Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. (Lukas 11:27)

Den du har som kunglighet i ditt liv bör vara God, så hur är det med Modestys godhet?

Modesty - Prinsessan