Letter from WASP-EduTF to Skolverket
Webbutveckling. Bakomliggande filosofi. Skrivelse från WASP-EduTF till Skolverket, 2006-05-18.

Webbutveckling 2006

Alternative versions - Alternativa versioner

Sammanfattning

Gymnasieskolans utbildning i ämnena "Interaktiva medier", "Internetprogrammering" och "Informationsteknik" behöver bedrivas så att de ger eleverna färdigheter att utveckla webbplatser för dagens och framtidens webb. Det finns en risk att utbildningen kommer att fortsätta att som idag till stor del förmedla föråldrade och tekniskt undermåliga metoder.

Utvecklingen på webben står inte stilla och just nu genomgår den (bland annat) två viktiga förändringar:

1. Webbplatsernas presentationslogik övergår till att bygga på standarder, semantik och separering mellan innehåll, utseende och beteende. Detta möjliggör tillgänglighet - ingen användare blir utesluten, oavsett val av operativsystem, webbläsare och hårdvaruplattform eller om användaren har funktionsnedsättningar. När detta steg är taget kan man gå vidare och skapa rika användargränssnitt.
   
   
2. Webbplatsernas dynamik förändras, från att vara som isolerade öar med broar mellan sig, till att inkludera ett stort mått av datautbyte direkt mellan servrarna och en ny slags social interaktion för användarna av webben.

Gymnasieskolan kommer inte ha möjlighet att lära upp sina elever till fullfjädrade webbutvecklare, som till fullo behärskar standarderna och principerna för tillgänglighet och kan programmera servrar att fungera med de nya formerna av datautbyte. Men det är av yttersta vikt att utbildningen lägger en sådan grund att eleverna inte senare behöver lära om, därför att de fått sig till livs fel metoder. Utbildningen bör vara en påfart till framtidens motorväg, inte en återvändsgränd in i dåtiden.

Vi menar inte att standarder och tillgänglighet är det enda man behöver kunna för att bygga en modern webbplats, men vi menar samtidigt att det inte finns några andra gångbara alternativ för att bygga webbplatser, sett till dessa aspekter. Det får aldrig bli en fråga om design eller tillgänglighet, om häftiga effekter eller standarder. Med det tillvägagångssätt vi förespråkar är dessa saker heller aldrig varandras motsatser.

Vi som står bakom detta dokument är The Web Standard Project Educational Task Force¹ och en grupp svenska webbutvecklare som önskar se en rättvis och tillgänglig webb.

Innehållsförteckning

Introduktion

Nu är det dags att konkretisera vad kursplanernas visioner skall innebära i praktiken, men innan vi kan se vad skolan skall lära ut, måste vi ha bättre kunskap om utvecklingen och framtiden. Detta dokument försöker ge en överblick av de viktigaste trenderna inom webbutveckling idag.

Vi menar inte att gymnasieskolan skall lära ut alla de tekniker som nämns i detta dokument. Somliga av dem är mer avancerade än vad som kan anses rimligt för gymnasiet. Vi menar dock att man måste lära sig grunderna på ett sådant sätt att man sedan enkelt kan ta nästa steg.

Somliga personer kommer att omtalas med sina namn i detta dokument. Dessa nämns i kraft av att de är kunniga och goda föredömen. God webbutveckling sker i den anda som dessa personer exemplifierar. Detta innebär inte att varje namngiven person är ofelbar eller fullt kunnig. Det innebär inte heller att personen med nödvändighet skall anses som "bäst" inom sitt område, utan deras namn används för att de är relativt välkända och till stor del personifierat somliga begrepp.

"Web 2.0"

Man skulle kunna tro att en ny webbteknik uppstått efter allt tal om "Web 2.0" ² under år 2005. Sanningen är dock att inga drastiska teknikskiften skett i den grundläggande teknikens innehåll och specifikationer. Vi jobbar fortfarande med HTML 4 som definierades 1997-99³, alternativt med XHTML 1.0 som definierades 2000⁴. Till detta lägger vi CSS 2.1⁵, vilket är en delmämgd av CSS 2.0⁶, alltså en förenkling, och CSS 2.0 definierades redan 1998. Den tredje komponenten i en webbplats grundteknik är JavaScript. Den sista rejäla byggstenen för dagens JavaScript (XMLHttpRequest) infördes av Microsoft 1998⁷ och DOM-specifikationen, version 1.0⁸ från World Wide Web Consortium (W3C) kom också 1998.⁹

Detta till trots är webben år 2006 radikalt annorlunda jämfört med webben år 2000. Ett nytt sätt att använda dessa tekniker har fått sitt genombrott och skillnaden är enorm. Den som inte följt med i utvecklingen riskerar bli helt akterseglad. Det är av yttersta vikt att skolans utbildning reflekterar detta paradigmskifte och inte lär ut föråldrade metoder.

Utvecklingen är inte bara teknisk till sin natur, utan den handlar också om hur webben fungerar och hur vi interagerar med densamma.

Web 1.0 - webben som stängd park

I storstäder kan man ibland hitta parker omgivna av staket. Offentliga parker är gratis att beträda, men de har ett fast antal in och utgångar. Privata parker har oftast bara en ingång, och utan rätt legitimering (eller betalning) kommer man inte in. På detta sätt fungerar webben sedan dess tillblivelse. Sidornas länkar är som en dörr till nästa webbplats och fram tills nyligen förutsatte man att användarna alltid skulle anlända visa huvudingången (startsidan).

Liksom det finns trädgårdsmästare, så skapades yrket "webmaster", som dock snart delades upp i mindre delar. Större webbplatser hade några som ansvarade för drift, några som utvecklade systemet och många som försåg webbplatsen med innehåll. Ett exempel på en sådan webbplats, vars innehållsleverantörer är ideella, är DMOZ¹⁰, en katalogtjänst över hemsidor på nätet, byggd efter den kommersiella förebilden Yahoo. Ett annat exempel är den populära Community-sajten Lunarstorm. Där står samvaron i fokus, snarare än faktainnehållet, men liknelsen med en avgränsad trädgård står sig väldigt bra.

Web 1.5 - Content Management Systems

I och med uppdelningen i olika roller och utvecklandet av mycket omfattande webbplatser, så uppstod det ett behov av att göra webbplatserna databasdrivna¹¹. Sedan slutet av 90-talet så är den statiska webbplatsen i princip död. Nästan all seriös webbutveckling görs med ett Content Management System (CMS) i botten.

Den som tar sina första stapplande steg inom webbdesign eller webbutveckling behöver vara medveten om att det man skapar relativt snart kommer att infogas i ett dynamiskt system. En designer skapar inte så mycket färdiga webbsidor, som man skapar mallar som publiceringsverktyg använder för att visa databasens information. Eller rättare sagt, en designer behöver över huvud taget inte kunna webbutveckling alls. Han/hon ritar på papper eller i Photoshop hur det skall se ut, och på större firmor tar någon annan över och sköter om kodningen av mallarna och tillhörande CSS-filer.¹²

I princip gäller dock liknelsen om webbplatsen som en stängd trädgård. Data läggs in av människor som hör till organisationen och data presenteras på den egna webbplatsen. Det är "community on the web".

Ett av de största bekymren för övergången till webbplatser som bygger på standarder och är tillgängliga är att publiceringssystemen ofta skapar dålig kod. De CMS-er som utvecklades på 90-talet eller med det föråldrade tänkandet från 90-talet, får under inga omständigheter stå som förebild för vad eleverna idag bör lära sig.

Web 2.0 - webben som en djungel

Idag anländer uppemot 80 % av användarna på en normal webbplats via vilken delsida som helst. Det finns inte längre några få öppningar i trädgårdens mur. Besökarna kan komma inramlandes på alla parkens kvadratmeter. Alla sidor är startsidor, men inte ens det är den stora revolutionen. Den stora revolutionen kan vi i stället likna vid att nätet blivit mer som en djungel. Den enskilda webbplatsen är inte avgränsad mot någon annan via staket, utan att växterna flätar sig in i varandra ses som önskvärt. Visserligen finns där stora träd som vi kan se stammen av, men det sammantagna intrycket ges genom blandningen av massvis av växter av olika slag.

Informationsutbytet sker "under ytan"

Var en viss lian i djungeln har sin start är ointressant. De kan växa mellan flera olika träd. Dagens webbwebbplatser kan visa information som härbärgeras någon helt annanstans. Syndikering, aggregering, webbtjänster, bloggping och liknande gör att idag länkas webbplatserna inte bara ihop i presentationsskiktet, utan på en djupare nivå. En webbplats länkar inte bara till en annan, utan de delar själva informationen som sådan med varandra.

Användarna är trädgårdsmästarna!

På den nya webben har användaren börjat bli den främsta leverantören av information. E-handelswebbplatsen Amazon har ett gigantiskt försprång på sina konkurrenter, genom att den låter användarna skriva recensioner, tips- och önskelistor och genom att man ser tips via information som "Customers who bought this book also bought".

Dynamiken i att driva en blogg är större och mer omfattande än att ha ett "krypin" på en community eller att ha en "egen hemsida". Bloggarna är organiskt förbundna med varandra och deras inbördes relationer nästan viktigare än deras innehåll. Ett ord som "bloggosfär"¹³ kan vara svårdefinierat och rymma felaktiga associationer, men det är ett försök att teckna bilden av en ny slags gemenskap. Det är "the web as community".

Ett än tydligare exempel är Wikipedia. Hundra entusiaster visar sig gång på gång vara bättre innehållsleverantörer än fem experter. Wikipedias succé vittnar om den nya webbens dynamik och kraften i detta nya slag av interaktivitet.

Genom denna nya användarcentrering, så uppstår delvis nya spelregler. Ekonomerna exemplifierar detta med begreppet "The Long Tail".¹⁴ Huvudkontentan är att användarnas makt ökat, på de traditionella marknadsförarnas bekostnad och att nya ekonomiska mönster uppstår. Flera av dagens succésajter har aldrig lagt en enda krona på marknadsföring via reguljära annonser.

Mashups

I en djungel är det långt ifrån alla växter som har sina rötter i jorden. Man kan som planta i djungeln lika gärna växa upp på en trädgren som på marken. En växt som lever på en annan växt, med den första växtens goda minne kan liknas vid den nya tekniken att göra s.k. "mashups"¹⁵. Stora innehållsleverantörer, som Google, Yahoo och Amazon, låter dig bygga en applikation ovanpå deras. De uppmuntrar dig rentutav att göra det!

Standarder: Inte längre djungelns lag!

Den nya sortens informationsutbyte, mashups och liknande är ett resultat av att i en mening har webben blivit mindre djungel. Utbytet kräver noga definierade standarder. Också de stora spelarna måste noga följa de standarder som finns och deras försök att införa proprietära tekniker bestraffas ofta hårt av de verkliga makthavarna - kollektivet av webbutvecklare!

År 2003 publicerade Jeffrey Zeldman boken "Designing With Web Standards"¹⁶ och samma år lanserades webbplatsen CSS Zen Garden¹⁷ av Dave Shea. Sedan dess har kompetenta webbutvecklare varit medvetna om att moderna webbplatser görs enligt en tydlig filosofi, som förutom standarder också rymmer separation av design, innehåll och beteende, med därtill hörande semantisk kodning.

Upphovsmannen till webben, Timothy Berners-Lee, måste naturligtvis sägas vara den viktigaste personen av alla i denna utveckling. Såsom han formulerade sin ursprungsidé om webben, så är det som nu sker egentligen en återgång till den, efter att den till stor del förstördes av grafiskt tänkande personer.

Standarder, inte webbläsaranpassning

På 90-talet rasade "webbläsarkriget". Netscape och Microsoft slogs om utvecklarna genom att skapa egna tekniker och hoppades att hemsidor skulle göras så att de fungerade sämre i den andres webbläsare. "Best viewed with" och liknande saker kunde ses överallt. I princip vann Microsoft webbläsarkriget, men de gjorde det delvis genom att bättre än Netscape följa de standarder som stadfästs av World Wide Web Consortium (W3C) för HTML, XHTML, CSS och DOM.

När Netscape lanserade Mozilla-projektet och utvecklarna, snarare än företagets ekonomer, fick makten så bestämdes tidigt att man skulle sluta utveckla för Netscapes proprietära tekniker och i stället oerhört slaviskt följa webbstandarderna.

Resultatet är att alla moderna webbläsare (de som är baserade på Mozilla, samt Opera och Safari) gör ett mycket gott jobb när det gäller dessa standarder. Internet Explorer har stampat på platsen sedan år 2001, men just nu utvecklas också nästa version, med påtagligt förbättrat stöd för webbstandarder. Redan i version 6 är dock stödet gott nog för att vi skall kunna skapa webbplatser enligt "standard-filosofin".

Den tid då man utvecklade sin webbplats för en viss webbläsare (eller än jobbigare, för några olika webbläsare med hjälp av olika kod) är alltså helt borta. Många svenska webbyråer har inte fattat detta ännu, men de riskerar att bli rejält akterseglade den dag de stora företagens inköpare får upp ögonen för detta filosofiskifte. De webbplatser som levereras av aktörer som använder dålig teknik får alltså inte heller utgöra exempel på vad eleverna bör lära sig.

Rätt syn på enskilda webbläsare

Webbplatser måste fungera i de webbläsare som används. Bakåtkompabilitet med befintliga webbläsare är viktigt, men också framåtkompabilitet med kommande webbläsare. Alternativa plattformar som mobiltelefoner, TV-konsoller och liknande kan också vara viktiga att väga in.

Vi menar att rätt väg att uppnå detta är att (1) utveckla först enligt standarderna, (2) få tekniken att fungera i de webbläsare som tydligast följer standarderna och (3) pröva och anpassa webbplatsen i varje annan webbläsare, som rimligen kan tänkas användas av webbplatsens besökare. Att endast utveckla för en enskild webbläsare är oprofessionellt och dessutom onödigt. "Vägledningen 24-timmarswebben" (se nedan) skriver uttryckligen i sina rekommendationer att man skall utveckla enligt standarder först och inte för enskilda webbläsare.

Vi menar dock att det är skillnad på att stödja en enskild webbläsare och att leverera ett grafiskt identiskt innehåll. Äldre webbläsare kan ges samma innehåll, men kanske på ett mindre attraktivt sätt, eller utan all extrafunktionalitet. Principen om "progressive enhancement" innebär att man ger de moderna webbläsare ytterligare funktioner och användbarhet, men att äldre webbläsare inte utestängs. All information som sådan kan nås av alla, oavsett vilken webbläsare de använder.

Separation av innehåll, design och beteende

Med standarder följer nästan alltid en medvetenhet om att gårdagens webbplatser gjordes med på tok för grötig kod. På svenska säger man grötkod, på engelska blir det "tag-soup". HTML och XHTML skall över huvud taget inte användas för att styra en sidas utseende. Taggar och attribut vars syfte endast är "fysiskt", d.v.s. att styra formatering och placering skall man inte använda. Det inkluderar exempelvis elementen "font" och "center" och attribut som "bgcolor" och "align".

Separation mellan innehåll, uppmärkt med (X)HTML och design, kontrollerad med hjälp av CSS är det första steget. På köpet vinns också följande fördelar:

• Snabbare utveckling.
• Enormt mycket snabbare omdesign!
• Större grafiska möjligheter.
• Enkel anpassning till alternativa plattformar (TV, mobiltelefoner, utskrift, blindskrift, talsyntes, etc.)
• Bättre rankning på sökmotorerna, speciellt om man kombinerar separationen av tekniker med semantisk kodning (se nedan).
• Minskad datamängd som behöver skickas per besökt sida, eftersom stilmallar och skriptfiler cachas av besökarens webbläsare.

Andra saker på sidan, som menyer som fälls ut som rullgardiner, kontroll om man korrekt fyllt i ett formulär, etc., kallar vi för beteende. JavaScript, med vilket vi egentligen menar en kombination av ECMAScript¹⁸ och DOM, är vad som skall användas för att styra detta beteende.¹⁹ Också här har man tidigare gjort stora fel. Man har via sina skript skapat innehåll och styrt designen - utan någon "fall-back" - speciellt genom att anpassa sin sida till olika webbläsare via just JavaScript. Redan grötig kod har blivit än grötigare! JavaScript är troligen den mest missförstådda och mest missbrukade av alla tekniker på webbplatser.

År 2005 ändrades scenen drastiskt. Böcker som "DHTML Utopia"²⁰ och "DOM Scripting"²¹ markerar att också här har det skett ett paradigmskifte och att många utvecklare nu använder också denna teknik på ett gott sätt.

Semantisk kodning

Under grötkodseran, så förekom det gång efter annan att man missbrukade HTML. Taggen <p>, som egentligen skall påbörja ett stycke ("paragraph"), användes för att skapa utrymme efter detsamma. Elementet <blockquote> som anger ett längre citat fick i stället skapa indrag. Och den mest missbrukade av alla tekniker, tabeller, användes för att skapa layout, i stället för att förmedla tabulär data. Ytterst få svenskspråkiga böcker eller hemsidor har avvikit från detta dåliga sätt att lära ut kodning.

Webbplatsen webbdesignskolan har sagt sig få besök av tusentals gymnasielever varje år. De har nu själva insett att det som de lärt ut om HTML och CSS är så föråldrat att de satt ut en liten varningstext framför det egna materialet!²²

Genom att bruka i princip endast sådana element och attribut som har en språkligt betydelsefull mening och att bruka dem rätt, så vinns många fördelar. Koden blir enklare att förstå, och därmed att utveckla. Samarbete med andra utvecklare blir också lättare, då de direkt kan förstå varandras intentioner.

Sidorna blir också möjliga att tolka av fler. Deras tillgänglighet²³ ökar drastiskt. Semantisk kodade sidor kan förstås av blinda som lyssnar på sidan via talsyntes eller får den uppläst för sig som blindskrift via brailleterminaler (dvs. automatiskt skapad blindskrift). Den kan lättare anpassas också till personer med andra slags funktionsnedsättningar. Googles sökrobot, liksom andra sökmotorers dito, är också en "blind" användare, så din chans att komma högt bland sökresultaten är större om din sida är semantiskt kodad.

Semantiken skapar ytterligare möjligheter. Framsynta utvecklare har börjat använda mikroformat²⁴. Genom att bygga vidare på det genombrott som varit för standarder och semantisk kodning, så finns det idag färdiga mönster att följa för att presentera exempelvis kalenderdata (hCalendar)²⁵ och personliga kontaktuppgifter (hCard)²⁶. Ett annat område som kommer är "webb-patterns" som möjliggör återutnyttjande av de befintliga bästa lösningarna för att skapa sina sidors struktur²⁷.

Den som fortsätter koda icke-semantiskt får se sig akterseglad!

AJAX och Rich User Interfaces

I februari 2005 myntade Jesse James Garret uttrycket AJAX²⁸ för att försöka förklara det nya bruk av JavaScript som låg bakom webbplatser som Google Suggest²⁹, Google Maps³⁰, Flickr³¹ och Basecamphq³². Begreppet AJAX har fått så stort genomslag att somliga tror att detta är detsamma som "web 2.0". Så är inte fallet, men AJAX är en viktig del av det nya.

Genom AJAX, vilket i likhet med "DHTML" är en marknadsföringsterm och inte en egentlig teknik, så kombineras ett antal befintliga tekniker så att man kan bygga ett nytt slags gränssnitt. Webben förvandlas till en programkörningsmiljö³³. Entusiasmen är delvis farlig. DHTML-eran på 90-talet var ett avsteg från den ursprungliga visionen bakom webben. Lösningar byggda för bara ett fåtal webbläsare och som utestänger användare med nedsatt synförmåga, hörselförmåga, motorisk eller kognitiv förmåga har börjat återkomma i form av AJAX-lösningar byggda av personer som inte "renats" i sina tankar från DHTML-tidens försyndelser.

En grupp utvecklare står på barrikaderna för att bevara en ansvarsfull inställning till den nya tekniken.³⁴ Det är viktigt att deras tankar får genomslag, så att vi inte återfaller i det träsk av proprietära lösningar och otillgängliga webbplatser som vi äntligen börjat ta oss ur.

Samtidigt pågår det försök att skapa applikationer för webbmiljön, som är så rika i sitt gränssnitt och sin funktion att de i princip ersätter ett befintligt program.³⁵ Programutveckling på 80-talet innebar att man kodade mot hårdvaran i datorn, under 90-talet gled detta över så att man kodar mot operativsystemets API:er. Inom en snar framtid kommer vi kanske att se hur "program" i dagens mening ersätts av, eller i vart fall kompletteras med, webbplatser vilka inte längre kan beskrivas som "sidor", utan är regelrätta applikationer. Principen om separation mellan innehåll, design och beteende motsägs dock inte av detta. Tvärtom förblir det enklare och bättre att utveckla dessa applikationer om man följer denna princip.

24-timmarswebben

Regeringen myntade uttrycket 24-timmarsmyndigheten, en vision som resulterat bl.a. i "Vägledningen 24-timmarswebben" ³⁶, som är ämnad att vara en riktlinje för alla Sveriges offentliga webbplatser, och så sakteliga börjar dessa riktlinjer få genomslag. En mycket läsvärd blogg som följer utvecklingen på detta område är 24-timmarsbloggen.³⁷

En konsekvens av det ökade genomslaget för dessa riktlinjer - som till sin innebörd harmonierar med vad jag skrivit i detta dokument - borde vara att utvecklare som inte följer med i utvecklingen inte heller kommer få några uppdrag. Strax före årsskiftet 2005/06 aviserade regeringen att också lagstiftning är på väg som skall kräva en miniminivå av tillgänglighet av offentliga webbplatser i Sverige.

Detta måste få konsekvenser i utbildningen, också på gymnasienivå.

Konsekvenser

På gymnasiet kan man inte förvänta sig att en elev skall bli fullärd i alla tekniker som ovan nämnts. Vad vi med ovanstående resonemang vill motivera är snarare vikten av att redan från början utveckla enligt den filosofi som här också presenteras i punktform:

1. Använd standarder!

"Pionjärer": Jeffrey Zeldman, Dan Cederholm och The Web standards Project. ³⁸

Bästa materialet på svenska: Webbutveckling med standarder³⁹ av Roger Johansson.

2. Separera innehåll, design och beteende

"Pionjär": Jeffrey Zeldman.⁴⁰

Användbar bild: "En pall med tre ben."⁴¹

3. Använd CSS för designen

"Pionjär": Eric Meyer.⁴²

Relevanta standarder: CSS 2.1⁴³ och CSS 3.⁴⁴

Bästa materialet på svenska: "Kom igång med CSS" av Russ Weakley.⁴⁵

4. Koda semantiskt

"Pionjär": Tantek Çelik.⁴⁶

Relevanta standarder: HTML 4.01, XHTML 1.0, XHTML 1.1, XHTML 2.0 (under utveckling)⁴⁷ och HTML 5 (branschinitiativ från Mozilla, Opera, m.fl.)⁴⁸

Bra material på svenska saknas!⁴⁹

5. Skapa tillgängliga sidor

"Pionjär": Joe Clark.⁵⁰

Relevanta standarder: WAI och WCAG.⁵¹ WCAG 2.0 bör beaktas för GY -07.

Bästa material på svenska: "Tillgängliga webbplatser i praktiken"⁵².

6. Skapa användarvänliga sidor

(Omstridd) "pionjär": Jacob Nielsen.⁵³

Bästa material på svenska: "Användbarhetsboken" av Tommy Sundström⁵⁴.

7. Använd JavaScript med förstånd

Pionjärer: Jeremy Keith, Simon Willison, Peter-Paul Koch (PPK), Scott Andrew LePera, James Edwards ("Brothercake")

Nyckelord (somliga i behov av normativa översättningar):

• W3C DOM
• ECMAScript
• "Unobtrusive" (Separation of behaviour from Content and design)
• "Graceful degradation" (Fault tolerance, accessibility)
• "Progressive Enhancement"
• Object detection" (not "browser detection")

Bra material på svenska saknas. Följande engelska böcker är normen:

• JavaScript: The Definitive Guide av David Flanagan.
• DOM Scripting av Jeremy Keith.
• The JavaScript Anthology av James Edwards och Cameron Adams.

Undertecknande

The Web Standards Project Educational Task Force, genom Lars Gunther. (Lars Gunther är lärare på Nils Ericsonsgymnasiet i Trollhättan och driver på sin fritid företaget Keryx.)

The Web Standards Project startades av bl.a. Jeffrey Zeldman och leds idag av Molly Holzschlag, författare till en mängd böcker om HTML och CSS.

WASP-EduTT leds av April Siegfried som undervisar i standard-baserad webbutveckling på DePaul Universitetet i Chicago.

Tommy Olsson, bloggar om webbstandarder och tillgänglighet på den för tillfället vilande autisticcuckoo.net och är aktiv som (X)HTML-"guru" på SitePoint Forums.

Roger Johansson, driver den internationellt erkända bloggen 456bereastreet.com, som berör frågor om webbutveckling med betoning på standarder, tillgänglighet och användbarhet.

Robert Nyman arbetar sedan många år som webbutvecklare och skriver även regelbundet om detta område på robertnyman.com. Han arrangerar numera även möten mellan olika utvecklare för kunskapsutbyte och ökad förståelse.

Peter Krantz, bloggar på standards-schmandards.com och är en av utvecklarna bakom talsyntesemulatorn Fangs.

Martin Janner, har jobbat med standardbaserad webbutveckling på bl.a. Eniro och har en blogg på adressen http://stilmall.se.

Björn Hagström är en av drivkrafterna bakom 24timmarsbloggen.se och ansvarar även för Örebro kommuns webbplatser.

---