Den väntande fadern

Vad är det som händer i denna liknelse?

1. Sonen vill ha ut sitt arv. När Jesus levde var familjefadern en mycket vördnadsbjudande figur. Han sprang aldrig, utan skred majestätiskt fram. Han var inte "farsan", som man kunde låna kamelen av för att dra ut på stan på fredagkvällen. Till denna fader går nu sonen och säger i princip: "Jag önskar att du vore död!" "Jag vill ha dina rikedomar, men jag skiter i dig." För Jesu åhörare var detta ett otänkbart tilltag, och nu skulle sonen få en kraftig reprimand.
    
2. Men fadern gör enligt sonens vilja. Han får sitt arv och han får gå. Precis som Forrest lät Jenny gå. Fadern var nämligen intresserad av sonens kärlek - inte hans fysiska närvaro. När odjuret i "Skönheten och odjuret" blir kär och har mer vilja än någonsin att vilja ha kvar Belle hos sig - då låter han henne gå.
    
3. Nu lever sonen livets goda. Man kan nämligen ha mycket roligt  och vara lycklig utan att vara kristen. Världen är full av glädjeämnen, skönhet och vitalitet. Bibeln säger att Gud låter det regna både över onda och goda. Alltså:Man kan ha skitskoj utan att tro på Gud! När aposteln Paulus skall förklara vem Gud är för några människor som helt saknar kunskap i dåtidens Bibel (vårt Gamla Testamente) så säger han bl.a. så här: "Han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje." (Apg 14:17)
    
4. Men arvet blir förslösat. Och sonen hamnar i total förnedring. Griskött ansågs vara orent och att sköta svin - det gjorde man bara inte. När Jenny hamnat längst ner i botten har hon tappat all självrespekt. Hon känner ingen som älskar henne. Ingen som bryr sig. Ingen som respekterar henne. - Utom Forrest! Hon söker sig hem till honom igen. Så också den "förlorade sonen" - fast han vågar inte tro att han skulle kunna bli något annat än daglönare. Han vänder på klacken och går hemåt - repeterande sin syndabekännelse.
    
5. Säkert har ryktet om sonens liv med horor, om hans utblottelseoch förfall föregått sonen. Den skam han bär på är enorm. Man kan se hur byborna kan stå uppradade utmed vägen, peka finger och fråga hur han över huvud taget "har mage" att visa sig hemmaigen.
    
6. Redan på långt håll ser fadern sitt barn komma gående. Det lär oss att han har väntat, att han har stått och hållt utkik! Och nu gör Fadern det otänkbara: Han lyfter upp sin fotsida dräkt och springer sin son till mötes. Han springer. Jesu första åhörare tappar andan. Han springer! Han skämmer ut sig fullständigt! Han förnedrar sig! Och ingen ser på sonen. Den skammen har nu helt plötsligt ersatts av faderns självpåtagna skam. (Detta symboliserar vad Jesus gjorde på korset. Där tog han den skuld som var vår och det straff som var vårt på sig själv. Vi går fria.)
    
7. Sonen hoppades eventuellt få bli daglönare. I stället ställer fadern till med fest! Jättefest. Den gödda kalven, sparad för den mest glädjande av alla fester, den slaktas nu. För det var väl för just denna stund som fadern hade haft den på gödning?

Jenny blir överväldigande välkomnad av Forrest. Och han friar till henne. Hennes sätt att avvisa honom är talande: Hon säger inte att hon inte vill ha honom. Hon säger: "Du vill inte gifta dig med mig." Hon vågar inte, hon kan inte tro det. Därtill är hon alltför trasig inuti. Den "förlorade sonens" far har en egenskap som Forrest saknar. Hans kärlek är helande. Det finns dock en bra bild på Jesu helande kärlek i filmen.

| Inledning | Bildens brister | Godhet | Skapta för varandra | Villkorslös kärlek |
| Väntande fadern | Helande kärlek  | Sann kärlek | Verkligheten |