Du är här: keryx/artikel/14. Hoppa till huvudinnehållet (h) Sidans menysektion:
Keryx logotype

Historielöst att försvara Arafat

Om denna artikel

Insändare till Nya Dagen om Arafat, Gustav Vasa, och historielösheten. Min meningsmotståndares namn är ändrat till bara initialerna. Ivägsänd 2001-08-10.

Publicerad: 2004-07-10

Uppdaterad: 2004-08-06

 

Att vi lever i en historielös tid visar sig gång efter annan. Också i det debattinlägg NA skrev om Sharon och Arafat som motinlägg till Sven Reichmann visar sig detta. Jag tänker inte gå i svaromål på Sven Reichmanns vägnar, dels är han helt kapabel till att tala i egen sak, dels delar jag inte alla hans åsikter. Hans huvudtes i boken "Judarna" delar jag exempelvis inte alls. Jag vill i stället återkomma enbart till den historielöshet som skiner igenom inlägget, och som är symptomatisk för mycket av den kritik som riktas mot Israel.

Arafats policy är och har varit våld

Det första jag tänker på är den huvudlösa jämförelsen av Arafats ansvar med Alf Svenssons eventuella dito när en partimedlem handlar illa. Självklart är inte Arafat personligen skyldig till varje terroristdåd som gjorts av palestinier, men om en kristdemokrat genom personlig omoral bryter mot sitt partis värderingar så är det en helt annan sak jämfört med om en terrorist, uppmuntrad, utbildad och många gånger beordrad av sin organisations ledare dödar oskyldiga civila, kvinnor och barn. Arafat har under årtionden varit ledare för en organisation vars målsättning i det längsta inte var fredlig samexistens, utan Israels utplåning. Liksom cheferna på SAAB inte bygger bilarna själva, men likväl arbetar hårt för att bilar skall byggas och säljas, så har Arafat jobbat hårt för att skapa terror under årtionden. Först sedan PLO insett hur övergivna de blev för sin militära kamp av de arabiska länderna och sedan också ivägtvingade av Israel från sina baser i Libanon, först då slog Arafat om och blev "statsman". Det kan knappast ses som ett val han gjorde av övertygelse. Om någon av aktörerna från mellanöstern skulle kunna dras inför krigsförbrytartribunalen i Haag så vore det Arafat.

Därför faller också jämförelsen med Gustav Vasa. Han verkade för befrielsen av Sverige från den danska kungen, men absolut inte för att den danska staten skulle utplånas eller att danskarna som folk skulle köras i havet. När man sedan läser orden att Arafat är "mera lik en modern Gustav Vasa och förstås en ganska vanlig politiker med mera rymligt samvete än han själv vill ge sken av". Så undrar jag som är gift med en politiker vad NA har för syn på henne och hennes vänner. "Ganska vanliga politiker" dödar inte oskyldiga genom bombdåd, kapar inte flygplan, samarbetar inte med andra terroristorganisationer. Inte heller sluter de upp bakom tyranner som Saddam Hussein. "Ganska vanliga politiker" kan låta sina organisationer verka i ett land utan att det slutar med katastrof som det höll på att bli för Jordanien, tills PLO blev utsparkade därifrån, och som det sedan blev för Libanon. Inte ens om de har mycket rymliga samveten!

Arafat är korrumperad och opålitlig

Men inte ens om jämförelsen med Gustav Vasa vore sann vore den särskiljt smickrande för Arafat. Gustav Vasa var en tyrann som tjänade sitt eget väl snarare än det svenska folkets, och som gjorde sig rik genom att blanda ihop statens finanser med sina egna (där liknar han nog Arafat). Det enda riktigt goda man kan säga om Gustav Vasa är att hans samtid bjöd på ytterst få goda alternativ - om ens något. Också i den meningen kanske han liknar Arafat. Hur som helst så riskerar den palestinier som inte stödjer sin president att utsättas för både det ena och det andra av sin hemliga polis, i värsta fall kan han bli lönnmördad. (Sedan undrar jag hur många av alla som uttrycker sin riktiga avsky mot G W Bush för hans syn på dödsstraffet som vet att Arafat är en lika god kålsupare på den punkten, med den skillnaden att palestiniernas rättsväsende är långt mer undermåligt än det som finns i Texas.)

Detta ger det rätta perspektivet på Israelerna misstro. En signatur på ett fredsavtal är aldrig värd mer än karaktären hos den man som skriver densamma. Det har också historien lärt oss. Chamberlain trodde nog inte på Hitler 1938, utan ville vinna tid för sitt land att rusta, men att Stalin trodde på honom 1939 är utom allt tvivel. Det misstaget skapade världshistoriens värsta katastrof och största barbari någonsin, kriget mellan Nazityskland och kommunistryssland, med en oändlig rad förbrytelser av alla sorter och vars värsta inslag var att nazisterna också i samband med sin invasion påbörjade sin "slutliga lösning" av judefrågan.

Den dag jag skriver denna insändare har en bomb dödat oskyldiga civila i Jerusalem; Arafat fördömer sina landsmäns dåd, men tidigare har han förklarat att han besitter makten att helt förhindra dessa. Antingen är han ovillig, eller så är han oförmögen att göra det. Vi visste, säger NA, att Arafat "inte är något helgon" - vilket kan sägas om 99% av jordens befolkning - men vad vi också borde veta om vi läst på vår historia är att han tillhör den skara människor som är helgonens motsatser; de notoriska lögnarna och illgärningsmännen.

Groteska anklagelser om Israelisk "nazism"

NA går helt fri, mig veterligen, från att anklaga dagens Israel för att likna Hitlertyskarna i sina angrepp på palestinierna. Andra gånger kan man dock höra den åsikten framföras, och eftersom den också är typisk för historielösheten vill jag kort kommentera den också.

Nazisterna genomförde en industriell massavrättning av judarna, drivna av en antisemitism med tusenåriga anor, sporrade av massiv propaganda. Inget av detta kommer ens de värsta Israeliska övergreppen i närheten av. Ingenstans i Israel publiceras det barnböcker där palestinier beskrivs som alltigenom onda och ute efter att förstöra hela världen. Ingenstans i Israel håller någon propagandaminister tal till manipulerade massor om att palestinierna är avskum, giriga, liderliga och barnamördare. Ingenstans förbereds gaskammare, massgravar eller utbildas något "sonderkommando".

Det närmaste nazismen man kommer i dagens mellanöstern är de omfattande delar av arabvärlden där man förnekar förintelsen, sprider lögnerna från "Sion Vises Protokoll" och upprepar alla gamla klassiska antisemitiska ramsor mot judarna. Detta förekommer i dagstidningar, på universitet, i skolor, i politikers tal (som Assad i Syrien nyligen) och på TV och radio. Sådan sådd kan bara ge en hemsk skörd, och det vet de flesta judar alltför väl. En sådan befogad rädsla förklarar mer än något annat Israels ovilja att dra sig tillbaka till 1967 års självmordsartade gränser.Mycket talar för att Israel kunde ha utplånats 1973 om de inte haft Sinai, Västbanken och Golan som buffert från föregående krig.

Artikelinfo
Publicerad:2004-07-10 17:20     Författare:itpastorn
Uppdaterad:2004-08-06 17:28     Ämne:Israel
Uppdaterad: 2004-08-06 17:28    © Keryx